POSTURAL TERAPI FÖR SMÄRTFRIHET

Rörelseapparatens uppbyggnad och optimala funktion..

Kärnan i rörelseapparaten består av en stark skelettstruktur som är grunden för upprätt hållning och skapar möjligheten till en god rörelseförmåga. 
Alla delar av skelettet är förbundna med nästa som en enhet via leder och ledband, vilket leder till att förändring i ledposition i en led alltid påverkar nästa led och i de flesta fall leder långt ifrån den som rörs på.

Exempel - sitt med något ökad svank och överkroppen upprätt och notera axlars och huvudets position. Låt nu bäckenet tippa bakåt så att svanken kutar bakåt, och notera vad som händer med axlarnas och huvudets position… 

Enhetsprincipen är viktig att förstå då den hjälper till att förklara hur kronisk smärta i en del av kroppen allt som oftast hänger ihop med en förändring i ledernas position i en annan del.

Nästa viktiga princip handlar om hållningsmuskulaturen.
På grund av tyngdkraftens verkan skulle skelettet inte vara mer än en hög på golvet om det inte vore för den så kallade posturala-/ eller hållningsmuskulaturen. 
Hållningsmuskulaturen består av djupt liggande muskelgrupper i benen, höfterna/bäckenet och bålen. Dess uppgift är att motverka tyngdkraftens ”kollapsande” verkan och automatiskt ”dra” in kroppen i sin optimala hållning. 

Vad är optimal hållning och varför ska man sträva efter att ha optimal hållning?  

Bilden till höger illustrerar hur en optimal hållning ser ut.
Från sidan sett kan man dra en linje genom huvudet (örat), axeln, höftleden, knäleden och ner till fotleden samtidigt som ryggraden har sin naturliga S-kurvatur. Framifrån ser man att huvudet sitter i mitten, medan de övriga lederna sitter i rak position i förhållande till varandra både vertikalt och horisontellt. Fötterna pekar rakt fram och har naturliga fotvalv,  benen är naturligt raka med knäskålarna pekandes rakt fram. Armarna hänger på sidorna  av kroppen med tummarna pekandes rakt fram.

Orsaken till att denna hållning anses vara optimal är att:

• Alla viktbärande leder (fotled, knä, höft, ryggrad, axlar) i befinner sig i en rak linje i förhållande till varandra och tar en ”lagom” del av belastningen som den upprätta hållningen medför – ingen del blir överbelastad.
• Belastningen på hållningsmuskulaturen fördelas jämnt och ingen muskel behöver arbeta betydligt mer än någon annan. Den stående (eller sittande) hållningen hålls automatiskt och känns ansträngningslös.
• Bröstkorgen och övriga kroppsdelar hålls i den position där de inre organen inklusive lungorna, tarmarna, blod- och lymfkärlen har optimalt utrymme vilket främjar en fri andning, bra tarmfunktion och blod- och lymfcirkulation.   

Om hållningsmuskulaturen av någon anledning inte fungerar som den ska (kallas för dysfunktion), kommer kroppen att ”falla” ur sin optimala position. Svaga höft-/bäckenmuskler till exempel kommer att medföra att höfterna skjuts framåt i stående ställning.  
Exempel - Ställ dig med naturligt god hållning och notera positionen på skuldrorna och nacken/huvudet. Skjut sedan fram höfterna en bit och märk skillnaden. De flesta kommer att märka att huvudet och axlarna också åker fram på grund av enhetsprincipen samtidigt som spänningen ökar i nack-/och övre skuldermusklerna i syfte att hålla huvudet och axlarna från att falla mer framåt.  Denna ökade spänning kallas kompensation.

Optimal Rörelseförmåga…… 

Vi har hittills diskuterat optimal funktion i statiska positioner.. men hur rör sig kroppen då den rör sig optimalt?

Optimal rörelse innefattar samma sak som optimal hållning – att den belastning som rörelserna innebär fördelas på bästa sätt. Här finns det två principer som är viktiga att förstå:

1. När hållningsmusklerna håller kroppen i sin optimala hållning, kommer ”rätt” muskler att aktivera för att utföra ”rätt” rörelser, och rörelsen känns lätt att utföra.

Exempel 1– om hur överkroppens position påverkar axlarnas funktion. 
Stå med god hållning. Lyft armarna framåt/uppåt och känn efter vilka muskler som utför själva rörelsen. Sjunk sedan ihop med överkroppen så att axlarna faller framåt/nedåt, och håll denna position medan du åter lyfter armarna framåt/uppåt. De flesta kommer nu att märka att axelmusklerna utförde lyftet när man stod med god hållning, medan det kändes mer i övre skulder/nackmusklerna vid andra lyftet. I detta fall aktiverades således ”fel” muskler för att utföra ”rätt” rörelse pga att kroppen hade fel hållning/var i ”fel” grundposition.

Detta betyder att om hållningsmusklerna inte fungerar som de ska och kroppen är i fel grundposition för en rörelse (oavsett rörelse) kommer kroppen att aktivera ”fel”, eller kompenserande muskler för att utföra rörelsen. När kroppen aktiverar dessa ”fel” muskler blir rörelsen (som i ovanstående exempel) mindre effektiv och oftast betydligt mer ansträngande eftersom de muskler som aktiverar för att utföra rörelsen inte är optimerade för just denna rörelse.

Exempel 2- hur överkroppens hållning/position påverkar benens rörelseförmåga.
Börja med kroppen i en bra hållning (magen avslappnad, sträckt rygg och axlarna något tillbakadragna). Håll denna position medan du går omkring och känner efter hur lätta/tunga benen känns och hur lång steglängden är. Sjunk sedan fram och ner ordentligt med axlarna och dra in magen så att ryggen krummar (hösäckshållning), och gå omkring på detta sätt. Vilket gångsätt var lättast med längst steglängd? Det flesta brukar hålla med om att det första kändes lättast.

2. Den andra principen för optimal rörelse hänger tätt samman med den första och har återigen med hållnings- (eller stabiliserings-) muskulaturen att göra. När en rörelse har startat ur rätt position och rätt muskel har aktiverats, behöver kroppen fortsätta att stabiliseras så att alla leder bibehåller sin rätta position under hela rörelsen.
Denna princip är lättast att illustrera med ett exempel på vad som händer när den stabiliserande muskulaturen inte gör det den bör.

Exempel – hur hållningsmuskulaturen stabiliserar lederna under rörelser.
Under belastningsfas i ett steg kommer rörelsemusklerna på baksidan av benet att skjuta benet bakåt. På grund av tyngdkraften och dragning från själva rörelsemusklerna måste benet stabiliseras för att inte dras ur sin optimala raka position.  Ett vanligt exempel på att hållningsmuskulaturen inte fungerar optimalt är att foten pronerar (hålfoten sjunker ner), knäskålen vrider sig inåt eller utåt, eller att en höft skjuter ut åt sidan eller vrider sig då man belastar benet. Detta medför naturligtvis en ökad belastning på de berörda lederna, samtidigt som kroppen oftast försöker att aktivera andra (kompenserande) muskler i ett försök att ersätta de icke-fungerande musklernas roll.

Sammanfattning av optimal muskulär balans..

Att ha optimal muskulär balans innebär att muskulaturen håller kroppen i rätt position/hållning och fördelar belastningen som kroppen (skelett, leder, ledband, senor, nerver, inre organ) utsätts för i olika situationer på rätt sätt (stående, sittande, liggande, gående, springande, lyftande etc.), så att ingen del blir överbelastad.
Att ha optimal muskulär balans innebär också att rätt muskler aktiveras för att utföra de olika rörelser som kroppen är skapt att utföra och kroppen känns i allmänhet lätt, smidig och stark i både statiska situationer och under rörelser.

Vägen till obalans…
I livets startskede är de allra flesta barn mycket aktiva. De kryper, klättrar, hoppar och springer dagligen.  När de böjer sig ner, böjer de naturligt i knäna och höfterna, medan ryggen oftast hålls upprätt. All muskulatur, (inkl. hållningsmuskulaturen), får sett god träning dagligen och därför ser man också att de flesta barn i ca 2-3 års ålder har en perfekt eller näst intill perfekt hållning.
När barnen sedan växer och börjar skolan, blir många efterhand allt mer invanda med en stillasittande och ensidig livsstil som medför att de gradvis börjar förlora den muskulära balansen. Även om många barn och ungdomar tränar en hel del, är sällan träningen tillräckligt varierad och fokuserad på de djupare, hållnings-(stabiliserings)musklerna för att bibehålla optimal funktion.

När ungdomarna sen kommer upp i vuxenålder minskar ofta träningsmängden då de kommer in i arbetslivet.  Till ovanstående kan tilläggas att flertalet av oss har monotona arbetsuppgifter som innebär att vi under arbetsdagen ofta sitter/står i dåliga ställningar. Vissa fortsätter med idrott, dock i många fall med ensidiga varianter såsom tennis, golf eller fotboll som har tendens att förvärra eventuella obalanser. Många har dessutom någon gång under livets lopp råkat ut för en skada som gjort att vissa muskler blivit mindre utnyttjade ett tag och av en eller annan anledning aldrig kommit igång ordentligt efteråt.
Alla dessa faktorer tillsammans leder till att den muskulära balansen rubbas i det stora hela, hela muskelgrupper blir försvagade och slappa (oftast de djupa stabiliserande musklerna), medan andra muskler blir spända och strama på grund av mer och mer kompensatoriskt arbete.

…obalansen tar över…

Efter ett tag börjar man märka av obalansen. Musklerna kommer att allt eftersom börja dra lederna ur sin naturliga position, vilket man ser som förändringar i hållningen, exempelvis som en fot som börjar peka utåt, ett knä som vrider sig inåt, eller en höft som står högre än den andra.

Rörelser blir stelare och/eller mer inskränkta – det kan exempelvis kännas svårt att vrida huvudet åt ena hållet när man skall backa bilen, eller kanske stelt i höfterna eller ryggen vid uppresning ur soffan efter en längre stunds sittande.

Anledningen till dessa ”subtila” symptom är alltså att vissa muskler på grund av vårt leverne börjat användas för mycket (och nu börjar säga ifrån eftersom de gör mer arbete än vad de borde göra), medan andra muskler blivit svaga och slappa då de använts allt för lite.

I nästa steg kommer kroppen att börja säga ifrån med mer kraftfulla symptom. Nu börjar den tidigare stelheten upplevas som regelrätt muskelvärk som ofta blir kraftigare ju längre man sysslar med det som tycks orsaka besväret. Får man till exempel ont i skuldran och nacken sittande framför datorn, så ökar värken ju längre man sitter där. När muskelobalansen blivit riktigt allvarlig, kommer ofta de ”värsta” symptomen – till exemeldvs. symptom som diskbråck i nacken eller ländryggen, då man kan uppleva utstrålning och/eller nedsatt känsel i armen eller benet. Läkarbesök i det här stadiet leder ofta till utskrift av tunga smärtstillande mediciner och eventuellt en remiss till ortopedläkaren för operation.

Den onda cirkeln från muskulär balans  till nedsatt funktion och kronisk smärta:

God muskulär balans vid ca 3 års ålder för lite/ensidig aktivitet muskulär obalans nedsatt förmåga att fördela belastningen jämnt mellan alla muskler/leder försämrad hållning & funktion smärta ännu mindre och ensidig aktivitet ytterligare försämrad hållning, funktion och ökad smärta.

… men lösningen är nära till hands!

Traditionell sjukvård
Inom traditionell sjukvård fokuserar man ofta på själva symptomet och specifik förekomst här av. Om det smärtar i nacke/skuldra som i ovanstående exempel ger man behandling samt instruerar om övningar för att stretcha och stärka besvärsområdet, samt informerar om vikten av god hållning. Problemet med detta angripssätt är att grundorsaken till nack- skulderbesvären ej sitter i nacken och skuldran, utan i de övriga muskler som slutat att hålla kroppen i rätt ställning och således ta upp sin del av belastningen. Visserligen kan övningar för nacke-/skuldra ge tillfällig lindring samtidigt som hållningsråden gör att personen i fråga försöker att sitta med god hållning. Men eftersom problemet är att de muskler som skall hålla kroppen i en god hållning är försvagade, kommer det att vara omöjligt att hålla sig i en god hållning en längre stund.

Postural Terapi
Inom postural terapi tittar man efter vad som orsakar den ökade belastningen ledande till symptomet och åtgärdar sedan den muskulära obalans och eventuellt nedsatta ledfunktion som medfört att belastningen ej kunnat fördelas jämnt över alla muskler i kroppen.

I exemplet ovan skulle tillvägagångssättet innebära att man undersökte vilka muskler som var för strama och/eller för svaga längs HELA bäcken-/ryggradsområdet. Exempelvis skulle man kunna se att musklerna i främre höfterna (vars uppgift är att skapa svank i ländryggen) var för svaga, och därmed ej klarade att bibehålla ländryggen i sin rätta position (och därför ej heller bröstryggen, nacken och skuldrorna).
I övrigt skulle man kunna se att magmusklerna och bröstmusklerna var för strama, också bidragande till den olämpliga nack- skulderpositionen.
Ovanstående information skulle sedan leda till skapandet av ett lämpligt träningsprogram med syfte att åtgärda funktionen i hela bäcken-/ ryggradsområdet, medförande att positionen på hela ryggraden, nacken/skuldrorna normaliserades samtidigt som man skulle bli stark nog att hålla en god hållning utan ansträngning eftersom alla muskler nu skulle ta en ”lagom” del av belastningen.

Inom postural terapi ser man kroppen som en enhet och därför syftar övningarna till att skapa balans mellan alla olika muskelgrupper, samt full rörlighet i alla leder i kroppen, för att låta kroppen fördela belastningen den utsätts för jämnt på alla berörda muskler.

Postural terapi är individanpassad, innebärande att varje person genomgår en specifik undersökning och funktionsanalys, där man fastställer just denna persons unika muskulära obalanser. Denna funktionsanalys ligger som grund för upplägget av ett specifikt träningsprogram bestående av lämpliga övningar för just den här typen av muskulär obalans.
Övningarna man gör utförs framför allt med egen kroppsvikt, samt med enkla redskap som finns i de flesta hem (stolar, kuddar etc.). Träningen utförs oftast och åtminstone initialt på daglig basis. Mängden övningar varierar från person till person, där längden på träningsprogrammet kan vara allt från 5 min till 1,5 timmar. Man kan säga att övningarna ger kroppen den stimulans den saknar i det dagliga livet.

Träningsprogrammet skräddarsys så att ”intensiteten” anpassas till varje persons aktuella besvärsgrad/funktion. Programmet tränas under en period (varierande i tidslängd från 1 vecka till någon månad), varefter en ny utvärdering genomförs, och ett nytt träningsprogram läggs upp. När man uppnått en ”lagom” funktionsnivå (det vill säga den funktionsnivå där man upplever sig själv som välfungerande), fortsätter man regelbunden träning (varierande från daglig till någon gång i veckan) för att bibehålla god funktion/besvärsfrihet.

En positiv bieffekt med postural terapi är, att när balans uppnås, försvinner inte endast besvären i en del av kroppen, utan alla besvär påverkas positivt, i många fall försvinnandes helt och hållet. Samtidigt märker man att funktionen i övrigt förbättras, så att vardags- och idrottsaktiviteter som man förr tyckt varit svåra/jobbiga blir betydligt lättare att utföra.

Men… jag har ju provat träning - styrketräning, yoga, och cirkelträning etc. förut… men jag märker ingen skillnad/får bara mer ont… Varför skulle jag märka skillnad av postural terapi?

Postural terapi bygger som tidigare nämnt  på att man analyserar varje enskild individs unika muskulära obalanser vilket medför att övningarna som man ger är specifika för den enskilda individen. 
Annan träning såsom yoga, cirkelträning, eller styrketräning innebär att alla människor tränar i stort sett samma rörelser, oavsett om de är lämpliga för personen i fråga eller inte. Detta kan till exempel innebära att en person med strama muskler i ryggen har svårt att utföra en ryggrörelse på rätt sätt (och med rätt muskler), vilket istället för att stärka ryggen skapar mer besvär. De övningar man får i sitt postural terapi program är direkt anpassade till varje persons obalans, vilket medför att man använder sig av rätt muskler vid utförandet av dem.

Anledningen till att man kan få mer ont av träning (såsom styrketräning ,cirkelträning osv.), är att man har muskulära obalanser och använder fel muskler till att genomföra träningen.

Vad kan jag förvänta mig för resultat av Postural terapi?

Exempel på resultat:

Symptom:

• Besvärslindring/besvärsfrihet gällande besvär i fötter, knän, höfter, bäcken, ländrygg, bröstrygg, nacke/skuldror, huvud, axlar, armbågar, handleder.

Funktionsförbättring:

• Förbättrad hållning i stående, sittande.
• Förbättrad förmåga att utföra vardagssysslor, hobbies, idrottsaktiviteter .
• Minskad skaderisk vid idrottsutövande.
• Ökad energi/ork.
• Förbättrad blodcirkulation.
• Förbättrad andning.